kämpa förgäves?

(haha hur d stavas eg har ja ingen aning om, men d där ser väl ok ut?) ;P
ne absolut inte!! är svaret på den frågan

det här kan kanske behövas förklaras, helst för er som kanske inte känner mig alltför väl. Jag har äntligen tatt tag i träningen igen, känns verkligen bra, det har varit så mkt knas och tänka på nu under sommarn som varit, har verkligen varit där nere, du vet på botten... men jag vet itne, allt här i livet handlar juh om att kämpa, ibland är det skönt när nått bara går som man vill men annars får då ialf jag för det mesta kämpa för att få allt att gå någorlunda bra. så hur som helst har det verkligen varit dåligt med träning sen före sommarn och mkt sånt som ja lovat mig själv att jag aldrig mer skulle falla ner i, och det har verkligen blivit jobbigare än det behövt vara nu när d vart så mkt saker i skolan, är inte direkt van vid detta kaos! men inget dåligt som inte för nått gott med sig, el nått *rycka på axlarna* så ialf så känns det bra att ta upp träningen igen för annars vore det verkligen som om ja kämpat SÅ mkt helt i onödan... men d knasiga är att istället för att vara stolt över mig själv för allt ja klarat av, allt som ja trodde va omöjligt, allt som ja önskat så länge,.. blir jag mest besviken på mig själv över små saker, känna skuld, avund och bli irreterad över saker som jag kan rå för, och även saker som jag inte kan styra över... Men nu känns allt bra, relativt ialf! Jag börjar återhämta mig efter allt som varit, får tillbaka lusten att vilja, hoppas, le och bara vara glad! då blir dom andra pusselbitarna så mkt lättare att lägga!

så kämpa förgäves? no way, ja kommer aldrig aldrig aldrig någonsin låta mig själv hamna där igen, aldrig! (kanske lägger ut en bild på vad jag menar sen, men inte nu :P)
såå känner att ja kommer ha sjuk träningsvärk imorn, kan knappt skriva nu för armarna känns som överkokt spagetti, skönt! =)

puss&kram
Sara